Karin i Hongkong

Hongkong sommaren 2017

I början av sommaren var jag än en gång i Hongkong. Denna gång för två veckors träning av nya och gamla elever, äldre och yngre. Som tidigare en härlig upplevelse med denna fina anläggning och träningsvilliga elever med hästar som oftast är bussiga och med på noterna, både i tömkörning och ridning. Många fina pass med ryttare och hästar och en hel del god mat och samvaro!

Två veckor går fort i Hongkong!

noshout-logo100x48Så har de två veckor gått som jag planerat vara i Hongkong den här gången.Har verkligen jobbat mycket dessa veckor, känns härligt!
Jobbet som tränare/ beridare är i många fall osäkert och hårt, kroppen slits av tungt arbete och oron för ekonomin gör inte gott till nattsömnen. Så att få komma iväg så här och känna sig som vilken efterfrågad framgångsrik företagare som helst med massor av jobb får mig att slappna av och njuta av mitt jobb.

På denna resa har jag fokuserat på att bygga team runt ekipagen. Här tränar jag alla kunskaps nivåer, även om jag försöker fokusera på de som kommit längst så de kan jobba och inspirera vidare neråt i leden. Att jobba med okunskap, svaga och rädda ryttare är en utmaning, men automatiskt hamnar jag alltid i en energi där jag banne mig skall få dem att förstå sin häst lite mer och förbättra sin inverkan.

Låt mig ta ett exempel…. en lite späd dam som har en fin fuxvalack som backar, sparkar bakut och är istadig när hon försöker få honom att röra sig framåt.
Han är väldigt omhuldad och älskar sin lilla kinesiska dam som älskar honom tillbaka, hon spenderar timmar med honom .
Hon tränar till vardags för de lokala( kinesiska) tränarna, alla är ivrigt överens om att hästen är hopplös….
Jag börjande första gången jag var här, (ett år sedan precis)med att sätta henne på lina för att hjälpa till, effekten var att hästen rörde sig framåt utan hennes drivning. Jag jobbade med sits instruktioner och hennes inverkan. Nästa lektion jobbade vi med med bommar och diskutera hur hästen motiveras med varierande träning och belöning/ bestraffning .

Den här gången ville jag se om min tömkörning kunde göra honom mer framåt och villig till arbete. Efter ca 30 min gick han snällt fram i okej form, endast ett par försök att komma undan sedan började han trivas med tydligheten i arbetet.

Därefter bad jag få jobba med hennes instruktörer som också rider hästen nån gång i veckan. De är inte väkskolade och analyserande ryttare men sitter kvar på de flesta hästar.
Det visade sig att hästen sparkade bakut lika mkt för honom, han väntade tills hästen var klar, provade igen att få den framåt osv osv.
Ingen effektivt utbildande ridning alltså, ingen reaktion att stoppa det felaktiga beteendet bara sucka och säga att hästen är omöjlig. Jag gav honom instruktioner och försökte förklara ”trial and error” teorin.
Nåväl, han började förtydliga sina hjälper, bestraffa och belöna efter mina instruktioner, hästen visade ingen direkt hårdhet utan blev istället lite skärrad av det nya, att inte får sparka bakut och springa baklänges….!
Efter 15 minuter gick fuxen snällt framåt, lilla damen hoppade upp, det gick bra även för henne, dock testade han några trix igen när han visste vem som hoppat upp.

Lektion tre tog jag med ytterligare en instruktör, en som tittade en som red, vi gjorde även framdelsvändningar och belönade rikligt allt positivt även denna gång.
Nu gick det ännu bättre för lilla damen, hon hade även inspirerats , tog enhandsfattning och klippte till bakom skänkel när hästen backade !! Efter 10 minuter sken hon som en sol, hästen travade och galopperade.
Lärde henne ge godis från ryggen på både höger och vänster sida, när hon knackade på respektive bog skulle han böja sig och ta godis ur hennes hand. Bra övning för att väcka intresse för sin ryttare, samspela och skapa positivitet.

Nu får vi se hur ” teamet” jobbar vidare…hoppas de har tålamodet och fått förståelsen av fortsatt träning av detta tydliga i hjälpgivningen. Känner mig nöjd med min insats och jag blev rikligt belönad med kramar och leenden från öra till öra på lilla damen,för inte tala om en äkta Kashmir sjal!!

Ett av mina andra projekt är Lottas fina valack Thore, nu är han på G efter lång uppbyggnad och konvalescens. Jag har hjälpt Lotta med hennes egen ridning, både i HKG och när hon varit hos mig i Sverige.img_3794
Mest tömkört Thore då han varit så svag, men denna gång var han mer redo, ridit honom nästan dagligen. Vissa dagar har Lottat suttit upp före för att värma, andra dagar efter för att känna skillnaden . Har även hjälpt Lottas dressyr instruktör Cassie att rida honom, så hon kan hjälpa till att hålla honom balanserad och lösgjord. Nu dax för Lotta att börja hoppa lite mer, träna vidare och satsa på sin första fälttävlans start i vår.

Så nivån är väldigt varierande, det gör också allt så mer intressant och utmanade. Hjälpte tex Laura Richardson som jobbar med administration på BEAs River men som bla ridit i UK’s dressyrlandslag tidigt 2000 tal.
Vi jobbade med både unghäst och skolad häst mot en liten tävling som gick på anläggningen nu sista helgen.

Verktyget tömkörning är fantastiskt, hjälper mig SÅ mycket….

Lauras unghäst som hon valde ut för ca 6 månader sedan från ” downstairs” tex, en mycket talangfull, men utmanade och het fullblodshäst, svårt men takten, kontakten och koncentrationen.
Endast 2 tömkörningstillfällen fick jag honom att hålla bättre i bettet, runda upp sin rygg något, trava lugnare och galoppera rent.
Detta fick Laura att se och förstå att det var möjligt och nödvändigt, hon kände stor skillnad när hon red passet efter min tömkörning och kom åt honom lite mer än tidigare.

För mig inte gjort i en handvändning dock….vi stod många gånger och stirrade på varandra, öga mot öga i början, bara att trassla ut och jobba vidare, hålla positionen bättre och aldrig slappna av.. älskar dessa härliga fullblod .

Jag har tömkört ca 40 stycken träningspass på dessa 13 jobbdagar, 45 min..hur många timmar har jag sprungit runt i tömmarna egentligen?fullsizerender-3

Som sagt…tömkörning hjälper mig väldigt mycket med mina elevers hästar, har många bra exempel då ryttaren kan börja sitta/inverka bättre pga att hästen släpper ner henne/ honom på ryggen och ger efter mer i hals och nacke. Att jobba med inverkans ridning är så svårt när hästarna är stela och sneda och ryttarna svaga i sitsen.
Halleluja mina tömmar och min gjord….vad gjorde jag utan er, tack Tärnsjö garveri för dessa magiska ”tools”. TG_HOL_LOGO

Slutligen… så utvecklande att få uppleva dessa fina ex racehorses och ambitiösa människor, jag hoppas komma hit regelbundet i framtiden.
Göra en skillnad för hästar och ryttare, skapa förståelse runt utbildning och hantering av hästar och jobba utifrån en mer långsiktig plan. Det behövs !

Effektivt samarbete, häst- ryttare- tränare

noshout-logo100x48img_2140För tredje gången har jag landat på flygplatsen i HKG, smidigt direkflyg från Arlanda.Här är varm och skönt efter en riktigt ruskigt höst i Skåne.
Börjar jobba redan 2 h efter jag landat på tisdag morgon, lika bra då bästa sättet att bryta jetlag är att hålla sig vaken länge första dagen. Att hålla träningar och tömköra håller mig onekligen vaken, jobbar till 18 00 och känner mig oförskämt pigg innan jag sätter mig i bilen!!! Pang…vill bara somna.. Lotta pratar o pratar, kalluft strömmar ur AC…klarade mig.

Middag och sedan sängen,för att ”hoppa” upp nästa morgon, bilen går vid 07 00, vi har ca 40 minuters bilresa från Sai Kung där jag bor hos Lotta,som flyttat sedan förra resan hit i juni.

Jobbar heldag under onsdagen, många kära återseenden , vissa som verkligen tagit till sig mitt system från de 2 besöken tidigare 2015-2016, det känns gott i ett tränar hjärta som bara träffar sina elever varje halvår. Många vill få hjälp med att komma vidare med kombinationen tömkörning 1-2 ggr därefter lektioner.Ett mkt bra sätt att hjälpa ekipage tycker jag, tömkörning får hästarna mer lösgjorda och självbäriga, kvicka och lite disciplinerade… dessutom, ryttarna kan se hur deras häst kan prestera och vad deras målbild bör ligga. Dessutom kan de rida på detta jobb jag gör några dagar. Och jag får en tydligare bild hur hästen tänker, och jobbar med sin kropp. Tight samarbete !

Fullbloden är trevliga, lätta och smarta, men också svåra…stela och i regel på bogarna, ofta bromsade av sin ryttare som kan vara lite nervös och rädd för ”the power” de besitter. Och de är inte direkt sena med att dra en rövare ifall en dörr smäller.
De har en bakgrund som är unik, ofta tränade hårt och i hög kondition, inte sälla ( läs alltid) skadade och under rehab under längre perioder i sitt liv.
Vissa ryttare här gör ett suvränt jobb med sina skyddslingar. Om ni vill veta mer om systemet i HKG Jockey club läs min blogg från först resan hit här på hemsidan.

Torsdagen är lika fulltecknad, stackars mina händer och fötter, mil efter mil, halvhalt efter halvhalt ( sällan subtila i början…)Men riktigt roligt att känna efterfrågan och intresset, här finns inga limits för att inte passa på att få hjälp. Många av mina kunder tränar 5 dagar av 7… men sedan har de inte hjälp på månader igen. De stationära tränarna håller ganska låg nivå och kan dessutom inte hinna med alla.

Fascineras av snittåldern på hästarna, idag har jag haft flera 20+ grabbar, still going strong ( en var VÄLDIGT strong). Här måste jag ta det lilla lugna, de vill mkt men är ändå i hög ålder och måste lossas upp succesivt, alltid mkt analyserande och viktigast av allt min intuition, vad kan göras och vad är prioriteringen…allt kan inte göras, läs av , läs av…hästen ger mig informationen.
Jag går in i bubblan, bara hästen och jag, kryper in under skinnet på honom och försöker följa och forma, ge och ta, vända och släppa, ställa och ge eftergift. Mjuka ögon, snabba fötter, stadig bål elastiska armar, tiden flyger och jag hamnar i ett flow.
Vilket jobb detta är, jobba med dessa djur de är så mkt power!

Nu återstår ytterligare några välfyllda dagar till min lediga dag måndag, och min röstförstärkare No Shout går varm, de bygger och bygger utanför ridhuset, oväsenet är otroligt irriterande för både människor och hästar.

Jobbar fram till söndag kväll då vi har en liten get together fest (till min ära!!)fullsizerender-3med alla mina (kvinnliga)kunder, troligen kommer de snacka omkull mig med alla sina teorier om sina hästar och sin ridning. But thats life!

Reflektioner 10 000 meter  över Mongoliet!

Reflektioner 10 000 meter över Mongoliet!

Hemresa… uppe med tuppen och sitter nu i planet med wi-fi uppkopplat, fantastiskt va??
Jag har alltid delade känslor när jag reser, ångest före jag åker, kommer allt gå bra hemma, är det okej med alla att jag faktiskt väljer att resa bort?? Många frågor snurrar och en hel del separationsångest, halva resan till LA grät jag, känner så mycket oro och ansvar för både djur och människor. Ändå åker jag..??

Varför? Jo jag har ett val att följa mina drömmar och upptäcka nytt och vet att jag troligen skulle ångra mig om jag valde att inte åka. Men Luther knackar ofta på hos mig (eller vem jag nu skall skylla alla skuldkänslor på??). Varför vill jag så mycket, är så nyfiken, kräver mer av livet? Försöker verkligen inte känna att jag utnyttjar de som är kvar hemma med allt, men vi kvinnor har väl en svaghet att alltid få skuldkänslor när vi inte står mellan spisen och tvättmaskinen (hmm… där har jag då aldrig fastnat, ändå dessa känslor?).

Denna resa var kort jämfört med LA och jag har även denna gång fått jobba för det, men det är det som är roligt.
Vilka härliga människor man träffar när man är i ett nytt land på ”riktigt”. Ligger man på stranden träffar man sällan nya bekantskaper, men dessa mina resor ger vänner och erfarenheter för livet.
Hästfolk har ju ett rykte om sig, precis som golfare, seglare, hundmänniskor och kattmänniskor har sitt rykte… men herregud vad härligt det är att ha ett gemensamt intresse, snacka om isbrytare! Har under detta år träffat på så många hängivna och härliga hästmänniskor, de älskar sina hästar, de kämpar med sin ridning… nivån är olika men de brinner för samma mål, att kommunicera, samspela, bemästra och ”connecta” med dessa vackra djur, precis som jag!

Hongkong jockey club har en unik idé med detta att ta hand om sina pensionerade racehästar, detta är nåt som fler organisationer borde titta på och försöka kopiera på olika sätt. Hästägaren betalar en summa till jockeyklubben när hästen kommer till banan, den kommer att användas till att ta hand om hästen efter tävlandet är slut. Om ägaren väljer att flytta hästen utanför Hongkong så får de pengarna tillbaka. Annars kommer hästen flyttas till Beas river och hamna downstairs där de tas om hand och omskolas till ridhästar, av fd jockeyes, de longerar och rider dem i lugn och ro (läs: försöker rida i lugn o ro… men de är supercoola dessa killar, sitter bara med när dessa racemaskiner första veckorna är helt uppjagade).
Hästarna skolas, de försöker lära dem skänkelns hjälper och att helt enkelt acceptera det nya med att bli ridhästar. Vissa blir tävlingshästar, hopp, fälttävlan men också dressyr, vissa väljs ut till ridskoleverksamhet (3 st olika ställen i HKG).
De går in tyvärr väldigt tidigt, en 4-åring kan vara igång och bära nybörjare tex… om det inte funkar (hur skulle det kunna funka????) kommer de tillbaka och kan då ev bli foderhästar till dessa otroliga hästgala människor som tar hand om dem. De betalar över 8000kr i månaden för att få ha hästen som sin, men då ingår allt som veterinär, hovslagare mm, och om du inte sköter den så har hästen en groom. Vissa fodervärdar har 2 eller t o m 3 hästar, behåller dem tills de blir riktigt gamla, en 30-åring dog på Beas förra veckan.

Systemet kan naturligtvis förbättras… (just give me a chance) många fodervärdar är mest där för att rida, (fick en känsla av att européerna sköter om sina hästar mer än kineserna) detta kunde utvecklas tycker jag, oftast saknar de kanske bara förståelse om hur hästar fungerar, att de behöver stimulans av oss, flocken! Dessa går inte i hage med andra hästar, de har hela boxväggar så när deras ”människa” kommer blir de såå glada. Lottas hästar är långt mer sociala än mina hemma, de är så vakna och nyfikna, vill verkligen ha kontakt! De hästar som inte hade sådana känslosamma ”ägare” hade en annan utstrålning. Men så är det ju hemma också, hästarna blir till en viss del det ägaren gör dem till.
 

stallfix
Skulle jag ändra något så vore de att tex ha aktiva lösdrifter för de hästar som kunde fungera i det systemet. Att bara sätta ihop hästarna med varandra är en utmaning, de har varit i separata boxar i många många år. Lotta tog en av sina hästar till Sverige för några år sedan… det var inte lätt att få honom att må bra här hemma. Han hade inget språk att tala till de andra hästarna, han fick mycket stryk och fattade noll, 2 år tog det av en klok uppfödare att lotsa in honom i systemet så nu är han farfar till åringarna!
En annan förbättring vore att höja standarden på tränarna, det var inte mycket som imponerade! Många av mina elever har uppskattat mitt engagemang i deras ridning, ovana att nån brydde sig på riktigt. Försökte ge dem en större förståelse för sitsens verkan, hästens rörelsemönster, ryggverkan, bakbensaktivitetens viktiga funktion för kontakten på bettet, mm mm.
Min trognaste elev Selma hade ridit 4 år och då lektioner 3-4 ggr/vecka, hon påstod hon lärt sig mer på mina 6 träningar med henne än under dessa år! Hmm, nåt är fel då!!

karinselmafix
 

Kulturen är så annorlunda, därför måste det till utbildning från toppen av organisationen ända ner till groomsystemet. Men sedan kineserna tog över HKG 1997 har saker sakta förändras och kulturen med att inte ”tappa ansiktet” har tyvärr påverkat hur mycket de vill visa sin okunskap och ta bra hjälp!

Men hela idén med att ta hand om hästar från början till slut är hur bra som helst, visst faller många bort ändå då de tas hårt tidigt i sporten och har mkt skador med sig.
Så efter flertalet år av behandlingar utan resultat måste de slaktas, men saken är den att man måste anpassa sig till hästen… alla mina träningar med ”fullblodsgubbar” på 19-20 år under dessa veckor har imponerat, dessa kan gå lätt klass dressyr eller hoppning, de lider inte även om de ser lite sneda och kantiga ut. De flesta damer rider lugnt och försiktigt, och kineserna väger ju ingenting… vissa damer ser ut som 10-åringar men de har egna BARN!!!

Kul har det varit, min NoShout har gjort succé (flera har beställt) då de faktiskt hörde vad jag sa och även om det inte varit många timmars sol (fan, fan, fan… sorry!) så ser jag fram mot fortsatta resor till öst. Jag har en hel fanclub som vill att jag återkommer och fortsätter sätta lite fart på dem. (många rids med väldigt mkt handbroms)
 

Väl hemma väntar min fina Frontalis på att starta sin utbildning och bli inriden. Han tappade mycket vid kastering i höstas med komplikationer, hög feber b la så han har inte riktigt kommit i skick förrän nu. Hoppas på en snäll och beskedlig gosse… 3-års test är målet med honom 2016. Min andra unghäst Electric har fått en vila nu de senaste 4 veckorna och skall också sättas igång under januari för att få ett par månaders jobb innan nästa uppehåll, 4-års championat och ev kvalitetsbedömning väntar honom. Han är så fin att rida, rörlig och kattlik, massor av social kompetens, en fröjd att jobba med.
Diamond hoppas jag få tävla för första gången under 2016, han har inte haft det lätt med sin kropp under de senaste åren men verkar ha kommit över ett trappsteg och kändes fin innan jag åkte hemifrån. Då jag vet om hans problem med bl a pålagringar i rygg hoppas jag ändå att han skall fungera.
Att vara flexibel och fantasifull i träningsupplägg är viktigt med dessa sköra djur, variera, variera, läsa av och gör en plan… om och om igen, aldrig bli statisk och sluta reflektera, det man känner och upplever från ryggen eller från marken måste bearbetas utan att för den delen leta fel och odla problemtänkandet.
 

Gästande hästar kommer också in under kommande år, 2 st duktiga uppfödare i Östersundstrakten lämnar varsin unghäst för utbildning. Ett sto e Shirlon-Santana som skall gå 3-års test som mål, och en 5-åring e Blue Horse-Hotline som har som mål att säljas. Även 3 lokala hästägare/uppfödare kommer att lämna sina 4-åringar. Börjar se fullt ut i stallet!

Håller tummarna för positiva svar på min annons på Hästnet att jag söker lärling till stallet, det kan behövas en hand till och det kan bli ett givande år med massor av härligt arbete med nya förmågor om man som jag brinner för unghästar.

Här slutar min resa till Hongkong och med ett stort tack till Lotta som tog mig till Beas River Jockey Club, HKG, där hon lotsade mig mellan stallar och lyxmalls, gav mig goda kontakter med nya kunder, peppade mig med bra samtal om allt från självkänsla och att stå upp för sig själv till frågor om starka svaga sidan på Thore, ytter- och innertyglars verkan, vikten av att verkligen behöva en dressyrsadel när man skall rida lätt fälttävlan… jaa det behöver man!
 
Kul att ni följt min blogg, hör av er om ni har behov av mitt lilla företag oavsett hästutbildning, träningar, clinics, stallinredning eller nya roliga utmaningar för mig… så skall jag göra allt jag kan för att hjälpa er!
I’ll be back!

En vecka har gått redan…

En vecka har gått redan…

Så var det onsdag och jag har varit här mer en vecka, tiden går snabbt nuförtiden, är det åldern eller vad?

Jag känner mig mer och mer hemma hos Lotta, jag är väldigt bortskämd med uppmärksamhet. Vi gör utflykter mellan timmarna i stallet, och jag får se olika delar av Hongkong. Igår var vi till sydsidan av Hongkong-ön, ett område som heter Stanely där Lotta med familj bodde tidigare, i 20 år. Mysigt och inte alls några skyskrapor, mer ett lugnt lyxigt bostadsområde vid havet, när Lotta flyttade dit var det mer en fiskeby, här byggs och händer väldigt mycket.

Vi gick på ”market” för turister mest och shoppade presenter hem. Julklappar och ”tacksamhetspresenter” till de som ställer upp hemma i stallet. Det är det roligaste som finns att handla presenter till nära och kära, älskar att ge bort saker som jag tycker passar till personen, ibland är det lätt, ibland svårt.

Hemma verkar allt gå bra, vädret verkar dock jobbigt, blåst och blåst. Här är det fortfarande mulet och lite kallt för årstiden, håhåjaja… jag hade behövt lite sol för vitaminernas och solbrännans skull… 2015 har varit spännande, utmanande, roligt men också tufft för mig!

För min del är det både privat och företagsmässighet, och de hör ju ihop liksom när man driver enskild firma. Mår inte jag bra så är det tufft att jobba på, som man måste i sin egen regi.

En av utmaningarna är att hitta bra hjälp i stallet, det tror jag är ett av de stora problemen ute i hästverksamhet i Sverige idag verkar det som. Läser Anna Hassös krönikor i Ridsport med stor igenkänning. Alltför många ungdomar idag hämmas av curlade och överbeskyddande föräldrar, branschen är tuff och behöver folk som håller i längden.

Men var hittar man det nya hästfolket idag? De som brinner för branschen, osjälviskt ger sig in i och står ut de första tuffa åren då det sällan ger tillräckligt bra lön eller beröm dagarna i ända. Jag som verkligen gillar att ge av min kunskap och engagera mig (ibland för mkt) har ibland svårt att hålla hoppet uppe på att få en samarbetspartner på mina och hästarnas villkor.

 
horse_de-logo200x121För att få fler ben att stå på till min lilla firma har jag och min man Jonas blivit agenter för ett företag från Tyskland som säljer kvalitets-stallinredning, Pferdeboxen.
Vi kommer ställa ut på Falsterbo 2016 och hoppas få träffa er alla!!

Om ni skall bygga kontakta mig så skall vi ge allt för att ert stall eller lösdrift mm blir kanon, de har naturligtvis även all annan utrustning för hästverksamhet, silos, skrittmaskiner, Aqua walkers och harvar mm, mm.

Ja det är roligt med entreprenörskap… älskar att träffa och lära känna folk som känner likadant, och det är just det man gör. Överallt finns härligt kreativa människor och jag gillar speciellt kvinnor som driver sina företag och dessutom vill knyta kontakter med andra kvinnors företag, hjälpa varandra uppåt istället för konkurrera. Det leder alltid framåt för alla inblandade om man samarbetar, på sistone har jag fått bra kontakter så väl i norr som söder.

Back to Hongkong, igår hade jag 1 1/2 timmes clinic på kvällen, tydligen den mest välbesökta genom tiderna! Jag visade tömkörning på 3 hästar och började med en 4-åring som jag verkligen gillar, sedan visade jag Lottas Tore som har problem med bärighet och sist en 20-åring som har problem med lösgjordheten bl a. Basic, basic… men de uppskattade det verkligen och hade bra frågor och stort intresse. Både anställda och club members fanns på plats. Vissa av kineserna kan inte engelska så jag har ingen aning om var de uppfattade.
BEAs-karinclinic
BEAs-karinclinic-publik.jpg
karin-gjord-clinic

I publiken fanns en svensk tjej som naturligtvis gått utbildning på Flyinge, Caroline, hon har bott och jobbat här med hästar i över 6 år. Hon jobbar som instruktör på ridskolan i Tuen Mun, också ägd av jockeyklubben. Där går fullbloden som varit på ”Beas” på utbildning efter deras liv på galoppbanan, tänk er en ridskola med bara fullblod som storhästar!

Vissa av hästarna klarar inte att gå in i ridskoleverksamhet och blir då hästar för sådana fodervärdar som Lotta. Hennes ”Tore” gick på ridskola och blev knäckt, kastade till slut av alla elever.

Gissa om vissa av hästarna jag möter här har ett förflutet… de har alla nån hälsoprognos från sin racetid på banan, de flesta har ridbarhetsproblem (läs bortskämda och stela) p g a dålig utbildning. Många av damerna som är fodervärdar är både rädda och i ganska dålig ridkondition! Vilken utmaning… som tränare det är, men alla är så tacksamma och gulliga. Jag beundrar dem alla för deras hängivenhet till sina hästar, men som sagt här rids fler 20-åriga hästar än jag har sett tidigare.
hongkongridskolehäst

Lägger upp bilder på min fb som vanligt!

Återkommer igen med mer om mina sista dagar här… kommer jag se solen… kommer jag att förstå ett enda kinesiskt ord innan hemfärd? Frågorna hopar sig…

A day off!

I torsdags var det en dag utan lektioner så Lotta tog mig med till ”central” Hongkong, d v s ön där själva city ligger. Jag gick och strosade på en del av stan som verkligen är kinesisk och där gatorna förvandlas till marknad på dagarna. Jag kände mig väldigt lång och blond och lite som turist turist, men jag insöp atmosfären och (dofter jag inte vill minnas…) doften av inälvsmat, torkad fisk och antagligen mycket mer gottigottgott… uurrkk! Men så kul det är att ta del av andra kulturer… så mycket man lär sig, och fördomar som slår i backen och försvinner när man ser fakta. Människor är människor oavsett färg, religion eller kultur!
hongkongmarknad

Efter marknaden åkte vi upp på The Peak, högsta punkten på ön Hongkong, där är en utsikt som är otrolig… om det inte är dis, dimma och regn!!! Otur men jag fick ändå känslan, däruppe ville alla rika bo förr i tiden, utsikten och att det fläktade på sommaren antar jag var orsaken och på 1800-talet hade kolonial befolkningen kineser som bar dem upp och ner för berget (som är verkligen brant) i bärstol till sina hus! Men de kom på att bygga en räls upp och satte små tågvagnar som drogs upp istället, en ”tram”, den åkte vi med upp, vi och tusen kineser!

Beas River Jockey club däremot ligger inte på Hongkong ön utan norrut på gränsen till Kina, Sheung Shui, här är mer på landet med bostadsområden utan höghus och en lummig omgivning med berg att springa och gå i! Lite som min LA resa, att vara i en världsstad men bara en bit bort finns berg och gröna skogar, vilda djur, fåglar och så klart hästar!

Det känns så lugnt här i Hongkong och Lotta berättar att det sällan är något bråk och elände, oprovocerat våld finns inte. Vi var ute och firade en tjej på fredagkvällen mitt i city och inte en fullis såg jag, inga polissirener som tjöt! Whaaoo, för mig, jag som alltid varit lite mesig känner mig så trygg!
sehongkongrivieran

Uppe i stallet har vi hunnit med flera pass med Lottas fullblod, 6-åringen Thor har blivit tömkörd ett par gånger och idag har jag ridit honom. Han är i behov av att komma upp från marken och sluta bromsa med sina framben… en lite större modell fullblod med en historik som inte imponerar. På bana var han för långsam men skulle skolas om till hopp- och ridskolehäst, han hoppade och reds på graman tills all ork och vilja tog slut, han var så framtung när Lotta tog honom som sin ”livery” häst att hon upplevde att det var 600 kg i handen!! Bort med all hoppning och bara raka spår har ändrat bjudning och inställning (han kastade av alla elever innan), så nu är det dax för skolning och mer korrekt arbete på sina bakben. Kommer ta tid man han är en härlig kille som kommer bli bra för Lotta att jobba mot lätt fälttävlan som är målet!

Charlie den söta 24-åringen har också gått på töm och det funkar riktigt bra, imorgon skall Lotta rida lektion igen och jag hoppas han kan kännas lite mer loss och lättare att få i balans.

Jag har haft flera träningar med både kineser och inflyttade, deras mål är lite olika och nivån är låg. Men hästarna är som alla hästar, de svarar rätt om de får rätt fråga och rätt svar från ryttaren ett par gånger, trial and error fungerar lika bra på hästar som på hundar, belöning är så effektivt om du kan ställa kraven på rätt nivå. Att först få förtroende innan kraven blir för höga är en viktig del med dessa fullblod, de har inte haft några lätta resor i regel, de har behandlats med inte alltid så trevliga metoder och då utarbetat viss försvarsmekanism. Att se de nyinkomna fullbloden som rids runt på anläggningen är coolt, de är fortfarande racehästar kroppsligt och mentalt, ögonen står ut och de taktar i sidled, killar i sadeln är stencoola. Sedan omvandlas dessa sprintdjur till ridskolehästar och privathästar till olika fodervärdar som försöker komma vidare i dressyr och hoppning. De är många som vill ha häst bara för att rida, dessa hästar har endast groomarnas händer på sig mellan ridlektioner och ridturer medan de europeiska fodervärdarna verkar lägga mkt mer tid på att vara med hästarna… gissa vilka som ser mest levande ut i blicken!

Alla instruktörer får fortbildning regelbundet och avlägger examen på olika nivåer, som hästskötarexamen typ. Vi kikade lite på en lektion med Susan Baker (tidigare framgångsrik fälttävlansryttare) som gav en lektion i massage på grundnivå.

Jag har sällan träffat på så många gamlingar som här, att Charlie är 24 är inget konstigt, jag har redan haft både 18 och 19 åringar på töm och lektion. Deras ägare pysslar så mycket, de är alla överens… ju mer de rör på sig desto bättre mår de! Här skulle verkligen aktiva stallar behövas, istället står de inne alltid!

Min clinic närmar sig och jag provar hästar som skall delta, idag har jag tömkört en stor 4 årig fux, han är en rörlig valack med bra bakben så det var riktigt kul. Tyvärr är hans matte rädd för honom och han är missförstådd, men jag hoppas med min hjälp kanske få dem på rätt bana och börja lita mer på varandra.
Återkommer inom kort! Bilder till bloggen finns på min fb sida!

Härliga tider… att få möjligheten att resa i jobbet!

Tänkte skriva lite här på min egen hemsida under mitt besök i Hongkong så de som är intresserade kan följa mig på resan till öst. Resan började egentligen i Los Angeles, min blogg från Californien på Ridsports webb gav mig en kontakt, en kund och en vän i Hongkong!

Lotta som bor här (och har bott i över 20 år) läste min blogg och blev nyfiken på vem jag var och fick en feeling att vi skulle klicka. Hon mailade mig och berättade om sig själv…ett långt mail med en historia som många av oss kvinnor födda på 60-talet känner igen. Hur hon som liten tjej älskade hästar över allt annat och fick som 12-åring en 2-årig ponny av föräldrarna mot bättre vetande. Men med den frihet vi ungar hade på den tiden experimenterade hon sig till att både rida in och utvecklas med sin ponny i 10 år innan nästa lilla tjej tog över den bedårade skräcken. Hon fick barn, flyttade mycket, jobbade och hästarna stod tillbaka… tills dottern började älska hästar över allt annat… så var det igång igen men nu med Lotta på backen mest.

Efter många år är nu Lotta på hästryggen igen, med två fullblod från galoppbanan i Hongkong vill hon mer… och där kom jag in i bilden. Vi har mailat och lärt känna varandra under våren och i höstas kom Lotta till Sverige och var hos mig i Blentarp en vecka, vi pratade och pratade, vi red och tömkörde, provade hästar till Lotta och pratade ännu mer, hon hade haft rätt… vi klickade!!
hongkong-karinundervisar

Och nu är jag här alltså för att hjälpa Lotta lära sig mer om ridning, hjälpa henne lösgöra och jobba hennes fullblod både med töm och ridning. Tore är en 6-åring som var för stor och långsam för kapplöpning men verkar funka bra som ridhäst och Charlie som idag är going 25 år, har både varit framgångsrik kapplöpningshäst och hoppat 1,40 med Lottas dotter.
Samt att jag skall ha en clinic nästa tisdag och har även vissa elever som vill rida och lära sig tömkörning under dessa 2 veckor! Happy me som kan få möjlighet att åka iväg och jobba samtidigt som jag får inspiration och en viss avkoppling från ett hårt klimat i Sverige på fler sätt än vädret, om man är småföretagare och dessutom inom hästbranschen!

Anläggningen Beas river jockey club är ett ställe där ”pensionerade” fullblod omskolas till ridhästar för att få en till chans i livet, de hamnar tex på ridskolor och kan bli foderhästar till ryttare som tex Lotta. Man får ansöka om en foderhäst och se om man passar ihop med någon som kommit upp på listan efter att anläggningens tränare haft dem i utbildning och testat av deras skill och temperament. Vissa blir tävlingshästar andra mer promenadhästar.
Ca 200 hästar finns det på anläggningen, den inrymmer även en ridskola samt rehab för kapplöpningshästar.
BEAs-stall

Som fodervärd har du fullservice med groom och veterinärklinik, hovslagare. Vissa kommer och enbart rider med hästen uppsadlad medan andra sköter sin häst mer traditionellt. Lotta lägger mycket tid på sina hästar varje dag, betar dem på gräsmattorna då de inte har några hagar alls, låter dem rulla sig i rullgroparna, köper sallad, selleri, morötter och annat för att kompensera lite grann deras avsaknad av grönt gräs!
Groomarna är kineser som inte älskar hästar utan har ett bra jobb… d v s de har ingen direktkoppling eller känsla för djuret, hmm känns konstigt! Men de håller igång hela dagarna, bl a mockar de rent i boxarna genom att plocka skiten med skopa och borste ner i plastsäckar! Annorlunda mockning med en ergonomisk utmaning..!!
korgskottkärra
Jag har tömkört bägge Lottas springare och haft lektion med bägge också, vi kommer kunna göra en hel del på framåtbjudning, form och eftergift innan jag åker, kul att se ett 24 årigt fullblod med en lång historia bakom sig få nya utmaningar! Hjärngympa och bakdelsgymnastik kommer nog påverka honom om några dagar. Igår hade Tore legat ner på kvällen så det blev oro bland groomarna, veterinär tillkallades… han var bara trött av dagens utmaning – tömkörning !

Att hålla lektion för en kines är inte direkt olikt andra lektioner jag haft… sitsen är rak och fin men inverkan är noll. Selma, min första elev, fick rådet att dra upp volymen på alla hennes hjälper, och SLAPPNA av, det svåraste rådet av alla. Men vi har fler lektioner så hoppas på lite utveckling på stadga i hand och skänkel.

noshout-logo100x48Har med mig min röstförstärkare från Finland, No Shout… och det är verkligen så skönt att äntligen ”not shout”, här är fläktar och aircondition tillsammans med byggnation på området konkurrens om ljudutrymmet!
Läs om No Shout här!

Hemma i Blentarp har jag ett team som tillfälligt hoppat in i verksamheten för att hjälpa mig styra upp hästar, hundar och KATTUNGARNA!!! Tusen tack till min man Jonas, Johan, Matilda, Karin S och min nya toppenhjälp i stallet Lizett. De har idag tagit emot ett fint sto e Blue Horse Hotline från Östersund som jag skall utbilda under våren och förhoppningsvis sälja, hon får ett par lugna veckor med lite longering och pyssel. Riktigt bra då det ofta tar lite tid för omställningen när de kommer från uppfödaren.
Diamond får också lite lättare jobb under denna tid och tror han verkligen kan må bra av det då kan kämpat fint sedan i våras. Vi hörs igen om nån dag!!

Hongkong nästa!

Hösten 2015 känns spännande, med många olika ingredienser!

Jag trivs på Stall HC dit jag flyttade en del av min verksamhet den 1 september, en fin anläggning som jag hyr in mig på endast 5 minuter hemifrån. Den kompletterar min affärside genom att kunna ha unghästarna på en anläggning med ridhus i perioder då hästen är under utbildning för att sedan gå ”hem” och vila på min egen gård där hagarna är stora och lugnet är totalt! Perfekt!

Hoppas locka uppfödare och kunder som tänker långsiktigt på samarbete, har några på gång som jag ser fram emot att börja jobba med, men har fortfarande plats för någon häst till.
Jag har hittat en bra lärling, Carro, som jag börjat samarbetet med, och första hästen är redan inriden tillsammans!

Håller bl a träningar i Vollsjö på tisdagskvällar, men även hemma med ambitiösa nya och nygamla elever.
Ett bra initiativ är intensiv dressyrträning vissa helger varannan månad, där även en viss del av tiden finns till diskussion om mål och planering med sin ridning eller ren teori!

Clinics med både teori och praktik i både Väster- och Östergötlands Ridsportförbunds regi är på gång i oktober/november, samt tömkörningsträning i Kalmar!

Sedan avslutar jag året med att åka till Hongkong för att hjälpa min kund där med hennes hästar och dessutom hålla träningar i både dressyr och tömkörning.

Frontalis

Frontalis

Känns som en höst med stora möjligheter till utveckling för mig, mina hästar och elever!

Läs mer

Hitta Equitrain på Facebook här!   Läs om mina resor till Hong Kong och till Kalifornien i bloggen!